vardag!

jahapp vardagen den flyter bara på
har varit hemma i tre dagar nu med sjukbarn
annars är allt precis som vanlig förutom en liten sak..
men vi får se hur det artar sig,
jag kan bara hoppas:)
jag har försökt att stänga ute sorgen jag har just nu
över att min bästa vän flyttar till irland
jag är jätte glad för hennes skull!
men jag kommer att sakna henne.
men jag har bestämt mig för att det blir irland i sommar!!
det är konstigt det där med vänner man har som inget större behov att träffas förrän dom har åkt.
men kanske är det så att så länge man vet att dom är där behöver man dom inte,
eller?
jag kommer iallafall att sakna dig therese super mycket!

på lördag ska jag försöka ta mig ut och hitta på något
utan jens eller sabina men vi får se hur det går...

det är så mycket jag vill hela tiden men jag är ju såååå fruktansvärt trött hela tiden men det kanske vänder nu när ljuset börjar att komma tillbaka
längtar så fruktansvärt till våren och värmen nu den har vintern har varit oändlig.. jag hoppas sommaren kommer att kännas lika lång.

om allt går som det ska så kanske jag får vara ledig lite exta i sommar:)

jag önskar jag kunde ge dig världen !

jag önskar jag kunde ge dig världen! hatar att se dig slita så ont.

vill så gärna hjälpa

jag är rädd för att du inte kommer att hålla,

kan inte tänka mig en värld utan dig

jag behöver din famn att grina i när allt känns jobbig

jag behöver dina råd och din hjälp

behöver få vara där för dig och visa hur duktig jag kan vara!

Du är min största förebild och min hjältinna:)

Julen!

JULEN!!

Vad har jag att säga om julen??

Ja inte är det mycket!

Julen har för mig alltid varit en bra dag

jag känner inte av jul stressen mer än på jobbet!!

med tanke på min uppväxt så skulle man kunna tro att julen skulle vara en jobbig högtid med en massa jobbiga minnen,

men så är det inte,

pappa har iallafall när jag var liten alltid varit nyckter på julafton.

och mamma har alltid lyckats fixa det där lilla extra som behövts för att få oss alla barn att tycka det har varit spänande.

Nu då?

hur är julen när man själv har blivit mamma?

jag tycker om julen

jag tycker om att se sabina på julaftons morgonen sittandes vid granen och tjata på att få öppna alla julklapparna!

jag tycker om att vi ska åka till jens föräldrar och ha det lugnt och skönt!

bort från stan och allt som ska göras.

det blir i år andra året som jag ska vara med jens familj och inte min egen, men när jag tänker efter så är ju dom oxå min familj nu!

det är faktiskt skönt att ha en svärmor och en svärfar som är gamla

det blir inte så tillgjort då:)

så julen blir nog lugn och skön :)

så vad tycker jag då om julen?

JAG TYCKER OM JULEN OCH ALLT VAD DÄR ÄR!!

och jag vet vem jag har att tacka för att julen fortfarande känns "ren".

så jag vill ge min mamma en extra stor jul kram i år!!

jag kommer att sakna alla där hemma hos henne!

så från mig till alla er önskar jag en riktigt god jul

för evigt och lite till ! ! !

vågar jag be dig att stanna mitt hjärta för evigt och lite till??

det finns ingen som jag någonsin har öppnat mig för som jag gör för min jens.

han har en konstig förmåga att få mig att prata,

om allt det där som jag har i mitt huvud som aldrig någonsin kommit ut,

trots alla timmar jag spenderat hos psykologer och dylikt.

han får mig att prata och se saker jag försökt att förtränga under många år.

jag vet inte om det är på gott eller ont men han är där när jag gråter eller när jag skrattar hysterist.

inte bara dåliga minnen förträngs,

minnen som är så bra att den vanliga vardagen blir grå förträngs oxå för att man ska tycka grått är vitt...



pappa har ringt ett par gånger den senaste veckan han är på topp nu,

högre än vad han varit på länge så han kommer nog att ramla rejält den här gången...

undrar hur många gånger han kommer att hålla innan hans kropp ger upp totalt??

han pratade på om hur han hade börjat skuldsanera och om att han ska få freonbehandling mot gulsoten igen.

om hur att han skulle köpa sig en HD när allt var klart,

det är nog tur han har drömmar.

han pladra på rätt länge om allt och jag är glad för han.

så länge han är där uppe innan han brakar igen..

han sa att han höll sig helt drog fri nu.

det är nog det som är det farliga,

det är spriten han ska akta sig för.

om han kunde inse att han behöver typ amfetamin eller dyligt för att må bra så skulle han nog hålla i längre perioder.

Jag är helt övertygad om att min kära gamle för har en svår släng av ADHD eller typ borderline kanske??

önskar han kunde bli medicineras för det, och det är väl då amfetamin liknande substans man får? bara det att hans tollerans nivå skulle nog vara så hög att en läkare skulle vägra skriva ut så starka doser haha.

jag skratta åt såna saker för det vissar bara hur vridet samhället är, hur två världar kolliderar över klassen vs pundarklass...



jag har varit sjuk i en vecka nu fick en rejäl förkylning så jag har inte kunnat varit iväg och tränat och det känns i både kropp och själ.. så idag tänkte jag iväg och rensa skallen för det är just det jag gör när jag står där på trappmaskinen och svettas som en dåre.....

vart tar tiden vägen??

just nu undrar jag vart tiden tar vägen det känns som om jag inte hinner med någonting längre..
iallafall inget kul...
jag tycker inte man gör något annat än jobbar städar tvättar diskar...
vart tog allt det roliga vägen??
jag tror att någon stjäl ett par timmar av dygnet..
eller så är det jag som inte kan planera (hihi)
mycket som ska fixas innan sabina blir nio
men jag tror det håller på att ordna upp sig nu. presenterna är fixade iallafall:)
känns inte riktigt som man gör rätt hur man än gör...
jag och jens har iallafall bestämt att hon inte ska få en laptop det är för mycket pengar för något som det så lätt skulle kunna hamna ett glas mjölk i..
nästa år kanske.
just nu sitter jag iallafall och tittar på allt som ska göras i morgon. suck!
men men det är då det nu blir det badet sen blir det soffan i väntan på jensklingen :)

nog nu!!

jag förstår inte hur detta har gått till?
nu är det nog!!
det är slutlekt nu.
jag tänker ansöka om ensam vårdnad!
jag tror det är bättre att sabina får söka upp han när hon är vuxen,
istället för att hon hela tiden ska bli bli besviken!!
jag är så jävla arg just nu!!
jag tänker prata medsabina och sen tänker jag ansöka om ensam vårdnad.
han bryter ju inte bara ner sabina utan oxå mig,
hur ska jag då orka vara stark för sabina?
han är nog den ända människa som vet precis hur han ska göra för att trycka ner mig,
och få mig att stappla rejlält!
det ända jag känner kommer att bli jobbigt i längden är nog att teds familj kommer att bli väldigt besviken på mig ,
och till dom säger jag förlåt för att jag inte vill att han ska vara med någe mer,men han har ändå aldrig varit där.
men jag orkar inte mer nu!
och till sabinas pappa säger jag att du är välkommen tillbaka in i sabinas liv när du kan vara vuxen och vara en pappa för sabina dygnet runt!!!

förlåt

vardag igen!!

sakta men säkert håller allt på att åter gå till det normala igen,

jag har börjat jobbat igen och det känns jätte bra:)

det är som lika varje dag, jag vet inte om jag riktigt trivs med det , men det är så jag vill ha det!

även om jag inte har det i blodet att leva ett "vanligt",och med vanligt menar jag att man har ett jobb, man får in lön på kontot varje månad, man vet att hyran kommer att bli betald och man vet att man har mat på bordet varje dag..

jag har som inte riktigt haft det så under min uppväxt det har alltid varit någonting att oroa sig över..

jag vill att sabina inte ska känna att hon någonsin ska behöva oroa sig över "vuxen" saker..

med just barn uppfostran känner jag en stor press och ångest,

jag känner att jag inte vill att min dotter ska ha samma uppväxt som mig,

men ändå så vill jag att hon ska få all kärlek och all styrka som jag fått när jag var liten ,

min mamma är en otrolig människa som lärt oss syskon att aldrig ge upp och att familjen är den viktigaste livlina man har..

familjen är nästan alltid där och man vet att man aldrig igentligen är ensam

alltid har man någon som tänker på en.

men hur gör jag med sabina??

hur lär men henne att älska som min mamma kan älska?

hur lär man ett barn att livet är ett enda stort kämpande utan att hon ska bli bitter??

jag hade nog kunnat bli fruktansvärt bitter

om jag inte hade haft min mamma,

för hur det än är så känner man ju sig som barn ofta avundsjuk på alla som har mer än en sig själv.

jag har sett min mamma vara glad för andra när dom gett sina barn något eller när dom gjort någe kul med dom.

aldrig någosin har jag sett henne bli avundsjuk på att hon inte har kunnat ge samma sak,

man har nog bara sett en önskan hos henne.

jag vet att min mamma skulle ge oss världen om hon bara hade kunnat

och det är nog det som gör att jag inte är bitter idag,

men hur lär jag sabina samma sak??

för någonstans så vet jag att hon på ett eller något annatvis får nästan allt hon pekar på av mig.

är det så att man som barn pekar på det man vet att man kanske kan få.

och att man inte vågar hoppas på allt annat som man vet sina föräldrar inte kan fixa åt en??

jag tror faktiskt att jag fick allt som jag vill ha av min mamma även om det inte var mycket så var det super mycket för mig och för min mamma..

jag kommer inte ihåg att jag någonsin ville ha en laptop av min mamma...

det jag försöker göra är att belöna min dotter när hon gjort något bra.

som skolan om hon har gjort jätte bra ifrån sig så får hon något extra

men jag straffar henne aldrig med att ta bort något.

jag tror inte på att barn ska straffas jag tror på att barn ska sporras och uppmuntras att man ska lyfta fram det bra..

eller gör jag rätt??

sabinas nioårs dag är snart har och jag ska ge henne en laptop, hon har det på sin önskelista..

vet inte om jag skämmer bort henne eller om jag bara ger henne det alla barn får av sina föräldrar idag??

har så svårt att hitta balansen i vad jag ska ge och inte ge..



dessutom så är det fruktansvärt jobbigt att försöka förstå att sabina inte längre är en liten bebis..

hon börjar vara så stor och jag känner blandade känslor över att hon blir NIO år..

jag försöker låta henne bli stor men det är så svårt!!

som att skära bröd! när jag gör det åt henne kan hon titta på mig och säga, "mamma jag är ingen bebis låt mig göra själv annars får jag ju aldrig bli stor......"'



eftersom jag fick henne så tidigt så har jag nog varit en kyckling mamma

ingen ska ha kunnat kommit till mig och sagt att jag inte kan ta han om min dotter!!

det har kännts som om jag alltid måstat gjord allt mycket bättre än alla andra..

jag har inte alltid lyckats men jag har försökt iallafall,

det är bara som en sån sak som att det är bara en förälder i sabinas klass som faktiskt stanna och pratar när man möts. men kanske har jag skärmat av mig själv från resten för att inte kunna bli utstött ??

skit vad känslor som kommer upp när mitt "allt" ska fylla år!!



HJÄLP!! LITEN BLIR STOR!!!