torsdag 15 december 2011

Till min älskade Sabina

jag har en dotter som med storm steg närmar sig tonåren, vilket jag oftast tycker är väldigt roligt
det är kul att se henne sakta men säkert lära sig vad hon vill, vad hon tycker och vad hon känner.
att hon har egna åsikter om saker utan att lyssnat på någon annan.

som dom flesta vet så fick jag henne när jag själv bara var en tonåring, jag fick ofta höra att mitt liv inte skulle bli så lätt och att jag skulle tänka på barnet
att jag skulle fundera på om jag inte skulle skaffa mer hjälp eller bo hos någon vuxen.
jag har alltid tagit min dotter i första hand, jag har kämpat och gråtit, känt mig fruktansvärt ensam och rädd för att inte göra rätt.
en gång trodde jag att hennes pappa och jag skulle vara förevigt och jag älskade honom med hela mitt tonårshjärta,
han och jag valde tillsammans att behålla det lilla liv som växte i mig.
det beslutet har jag aldrig ångrat.
även om hennes pappa inte har varit där under den mesta tiden av hennes liv
så är jag glad att det är just han som är pappa till henne,
och att han håller på att bygga upp ett bra liv med sin goa flickvän och med våran underbara dotter,
det är inte lätt att ta tag i ett liv som varit så trasigt,
Hatten av till dig!
våra tjej lär sig att det aldrig är försent att vända på allt.
jag ser på min tjej och ler,
det är nu som det börjar visa sig att jag kanske inte gjort ett så dåligt jobb som alla sa att jag skulle göra.
jag har en underbar tjej som är en av dom finaste och smartaste och starkaste av alla.
hon vet att man själv väljer hur livet ska bli
och hon vet hur man reser sig efter man ramlat hårt.
och hon vet hur viktigt det är med familj och vänner
kan inte beskriva hur stolt jag är över henne!