Muren

varje dag jag vaknar så undrar jag om det är i dag det rasar?

eller om jag får en dag till i lycka.

jag undrar varför jag är så rädd att allt ska rasa.

jag har byggt upp mitt liv med en stadig grund den här gången

men ändå så undrar jag om den ska hålla.

jag har byggt en mur runt det jag har.

men kanske är den alltför tjock för att det ska bli bra.

för om muren är för tjock kommer ju inte någon in heller.

kanske blir det mitt fall?

jag önskar att jag inte skulle vara så rädd för att mista allt.

jag vill ju ha kvar allt men ändå vara fri.

jag blir rädd för att jag ska stänga in mig själv

och att själva rädslan i mig förstör.

varför tror jag att jag inte förtjänar att vara lycklig?

varför tror jag att jag alltid gör fel?

jag har blivit bättre på att inte tro att jag gör fel jämt.

och jag jobbar ständigt med att låta mig själv vara lycklig utan att vara rädd..

men när ska jag verkligen tro på att jag är värld lika mycket som alla andra?

jag är så otroligt glad att jag träffade jens som gav mig chansen att börja

ta tag med mig själv,

han berättar varje dag för mig att jag är lika mycket värd som alla andra

att jag kan allt,

bara jag vill och tror på mig själv.

jag har kommit långt med mig själv sen jag träffa han,

och jag vill tro på mig själv.

jag som sagt kommit långt, men har långt kvar.

och allt skulle bli så mycket lättare om jag inte var så rädd.

om jag bara kunde få bort rädslan...

Alva Inger ISABELLA

nu är det lilla underverket här
eller rättare sagt för si så där en månad sen föddas hon,
en tjej på fyra kilo...
det kändes.
jag önskar jag kunde säga att förlossningen gick bra men icke.
jag kommer ALDRIG någonsin mer föda barn!!
elva timmars rent helvete var vad det var.
med smärtstillande som inte tog.
det gjorde så ont att jag till och med bad dom om att skära ut barnet.(dom gjorde det inte)
så det är vad jag kommer ihåg av förlossningen SMÄRTA!!
men efteråt så känner man väl alltid att det var värld varenda sekund av smärta.
Isabella är iallafall en jätte snäll tjej som blir mer och mer lik sin far för varje dag som går. speciellt hennes ögon :)
Så nu är jag två barn mamma...
sabina är nog den bästa stora syster på jorden,
hon älskar att byta bajs blöjor och torka spya.
känns lite konstigt att få så mycket hjälp av henne hon är ju oxå min lilla bebis ju!
eller...
hon fyller tio år nu den första november
och det känns som igår hon låg och var lika liten som Bella är nu.
Tänk att jag har en så fin familj:)
undrar om jag verkligen förtjänar dom?
jag har alltid drömt om att jag ska någon gång ska få ha en liten familj
som lever ett normalt liv
utan strul och djävulskap
och här sitter jag nu helt och hållet lycklig
jag har normala vardags problem att lösa
och jag har ett eget hem att städa..
jag har en man som jag litar på med mitt liv
och jag har två vackra friska barn att få älska.
Kan livet bli bättre än så har??