Shit!!

SHIT!!
nu är jag här!!
mitt i allt.
blöjer och amning,
hjälp med läxor,
skjuts till sångpedagogen.
lunch och middag ska lagas.
tvätten ska tvättas
och samlivet med den man älskar ska finnas.
JAG ÄR MITT I LIVET!!
och jag älskar det...
jag älskar att vara irreterad på att det bara är jag som plockar ut ur diskmaskinen.
jag älskar att jag tycker det är skit tråkigt att stå ute i tvättstugan och vika tvätt
jag älskar att jag är för trött för att ha sex.
jag älskar att känna mig behövd!
kanske tycker ni att jag är konstig
men det är just det här jag har kämpat efter.
att känna mig"tråkig" och att sitta har hemma var kväll
uttråkad och less,
men ÄLSKAD och ej att glömma BEHÖVD.
mitt liv är nästan obehagligt normalt nu.
jag hoppas på att jag kommer att fortsätta att känna så här!
och att min oroliga själ till sist kommer till ro.
jag vill så gärna att det är det här jag sökt efter,
det känns så iallafall.
till och med när jens är borta känner jag mig nöjd med livet.
visst skulle jag göra nästan vad som helst för att få gå ut och träffa min vänner och dricka ett glas rött,
men så känner väl alla småbarns föräldrar.(underbart)
så jag kan igentligen bara säga:
SHIT!!!
JAG TROR ATT JAG HAR LYCKATS!!!!
ett mönster kan tillslut ha brutits....

Muren

varje dag jag vaknar så undrar jag om det är i dag det rasar?

eller om jag får en dag till i lycka.

jag undrar varför jag är så rädd att allt ska rasa.

jag har byggt upp mitt liv med en stadig grund den här gången

men ändå så undrar jag om den ska hålla.

jag har byggt en mur runt det jag har.

men kanske är den alltför tjock för att det ska bli bra.

för om muren är för tjock kommer ju inte någon in heller.

kanske blir det mitt fall?

jag önskar att jag inte skulle vara så rädd för att mista allt.

jag vill ju ha kvar allt men ändå vara fri.

jag blir rädd för att jag ska stänga in mig själv

och att själva rädslan i mig förstör.

varför tror jag att jag inte förtjänar att vara lycklig?

varför tror jag att jag alltid gör fel?

jag har blivit bättre på att inte tro att jag gör fel jämt.

och jag jobbar ständigt med att låta mig själv vara lycklig utan att vara rädd..

men när ska jag verkligen tro på att jag är värld lika mycket som alla andra?

jag är så otroligt glad att jag träffade jens som gav mig chansen att börja

ta tag med mig själv,

han berättar varje dag för mig att jag är lika mycket värd som alla andra

att jag kan allt,

bara jag vill och tror på mig själv.

jag har kommit långt med mig själv sen jag träffa han,

och jag vill tro på mig själv.

jag som sagt kommit långt, men har långt kvar.

och allt skulle bli så mycket lättare om jag inte var så rädd.

om jag bara kunde få bort rädslan...

Alva Inger ISABELLA

nu är det lilla underverket här
eller rättare sagt för si så där en månad sen föddas hon,
en tjej på fyra kilo...
det kändes.
jag önskar jag kunde säga att förlossningen gick bra men icke.
jag kommer ALDRIG någonsin mer föda barn!!
elva timmars rent helvete var vad det var.
med smärtstillande som inte tog.
det gjorde så ont att jag till och med bad dom om att skära ut barnet.(dom gjorde det inte)
så det är vad jag kommer ihåg av förlossningen SMÄRTA!!
men efteråt så känner man väl alltid att det var värld varenda sekund av smärta.
Isabella är iallafall en jätte snäll tjej som blir mer och mer lik sin far för varje dag som går. speciellt hennes ögon :)
Så nu är jag två barn mamma...
sabina är nog den bästa stora syster på jorden,
hon älskar att byta bajs blöjor och torka spya.
känns lite konstigt att få så mycket hjälp av henne hon är ju oxå min lilla bebis ju!
eller...
hon fyller tio år nu den första november
och det känns som igår hon låg och var lika liten som Bella är nu.
Tänk att jag har en så fin familj:)
undrar om jag verkligen förtjänar dom?
jag har alltid drömt om att jag ska någon gång ska få ha en liten familj
som lever ett normalt liv
utan strul och djävulskap
och här sitter jag nu helt och hållet lycklig
jag har normala vardags problem att lösa
och jag har ett eget hem att städa..
jag har en man som jag litar på med mitt liv
och jag har två vackra friska barn att få älska.
Kan livet bli bättre än så har??

snart

Snart om bara någon vecka ska min lilla familj gå från tre till fyra.
det är stort!
att få en liten till familjen som kommer att ha sina egna tankar och känslor precis som oss andra.
det är så mycket som surrar i huvudet på mig nu. jag är glad och lycklig med otroligt rädd och det är otroligt skrämmande att skaffa barn igen, jag klarade ju av sabina men ska jag klara en till??
jag vet inte om det är normalt att känna allt som jag känner?
det jag vet är iallafall att det kommer att bli en stor förändring för oss alla och att jag längtar fruktansvärt mycket även fast jag är livrädd!

mamma var hit igår och lugnade mina gravida nerver lite, hon var så där lugn och bra som bara min mamma kan vara, hon tvivlar inte en sekund på mig. och om jag är hälften så bra som min mamma kan vara så kommer det allt att gå jätte bra.

sabina börjar se slutet hon oxå eller början kanske man ska kalla det :) hon har mycket tankar i huvudet nu och hon börjar att tänka på hur hon vill vara som stora syster, världens finnaste barn är vad hon är!!

jens då?? han är lika lugn som vanligt,
min lugna trygga man. det finns nått som är större än kärlek och det är vad vi har han och jag.
han är där för mig dygnet runt och klappar och smeker på mig
han får mig att känna mig som en riktig kvinna trots att jag har ont och väger som en mindre elefant..

Det renaste.

jag ser dig ligga har brevid och andas tungt,

du sover.

jag ser på dig på ditt vackra ansikte

ditt skägg är vild vuxet och du skulle behöva en rakning.

jag önskar du kunde slå upp ögonen så jag fick se dina vackra ögon,

dom ser ut som dom kort man sett på jorden tagen från månen.

vacker så vacker

jag lägger mig på din arm och andas in din lukt,

du luktar gott och jag kan känna en svag doft av motor,

du luktar min.

du är varm och där våra kroppar möts blir det fuktig,

jag tar din hand och känner hur den rycker,

det är så jag vet att du sover hårt,

det är som om dina händer fortfarande skruvar när du sover.

jag ligger har brevid dig och försöker sätta ord på det jag känner

men det finns inte ord för det som finns mellan oss,

jag känner mig på magen och ler det är vad jag känner,

livet!!

vi gör liv du och jag.

vi gör varandra till en.

barnet som växer i min mage är ren och skär kärlek och förståelse.

jag njuter av varje sekund som jag får med dig,

jag vet att det vi har är svårt att hitta,

och många går ett helt liv utan att hitta det.

jag vill inte somna jag vill bara ligga här och vara tillfreds.

snart sover jag djupt...

Dum i huvudet är vad han är!!!

jahapp ett år och åtta månaders fängelse eller behandling till och med 120101 är vad sabinas pappa ställt till med nu... jag har väntat med att prata med sabina tills domen kom men nu har jag pratat med henne. hon vart jätte ledsen och frågade varför han aldrig kunde tänka på henne??

vad ska jag svara på det?

hon är allt annat än dum min lilla tjej och hon skulle ha räknat ut att något var fel om jag inte hade berättat saningen för henne.

och jag vill inte att hon ska känna att även jag skulle ljuga för henne..

men jag kan säga att jag det var fruktansvärt jobbigt att sitta där med min dotter och trösta henne och känna sig totalt hjälplös över vad hennes idiot till far gör!! han är iallfall dömd för en massa grova brott nu och han kanske inser själv att han måste vända på sitt liv nu.. eller?

han har forfarande själv inte ringt och berättat någonting, utan jag har själv ringt till rätten för att ta reda på hur det låg till.

men han är iväg skickad på behandling nu,

är jag dum när jag känner att han lika gärna skulle kunna försvinna för gott ur hennes liv för att inte kunna skada henne mer?? jag vet att det inte funkar så men jag är så less på att se min älskade lilla tjej så ledsen att hon bara sitter och grinar. Vad har han för rätt att döma och straffa andra när han är lika dan själv?? fast han gör illa sitt eget kött och blod!!

Smärta!

om n bara visste hur less jag är på att ha ont nu.
jag skulle kunna göra vad som helst för att inte ha ont. min nacke blir inte bättre och mina höfter blir bara värre och värre jag vaknar på nätterna av att jag tror att någon håller på att slita av mig mina ben. har fått kryckor som jag inte kan använda pga av nacken det funkar små stunder men det är ju som att välja mellan pest eller kolera. som det känns nu så känns det som om sängen kommer att bli min bästa vän resten av gravideteten.. känns inte så kul. man blir sjuk av smärta. det känns jobbigt att inte kunna vara ute med sabina och jens mer än det som verkligen behövs. jag måste som välja mina tillfällen att vara uppe.
så otroligt uttråkad på att inte göra någonting alls... har någon nå bra tips på hur man gör att foglossningar inte blir värre tar jag tacksamt imot dom jag har som sagt kryckor som jag inte kan använda mer än till och från bilen, och jag har ett stödbälte som ska vara det bästa ...
tror faktiskt att jag håller på att förlora förståndet...

Det sjunker sakta in.

Det börjar sakta men säkert att sjunka in nu att jag verkligen ska bli mamma igen

skum känsla,

det är så mycket som man ser fram i mot och det är mycket jag är rädd för

jag längtar efter att se den lilla för första gången jag längtar efter att låta sabina växa in i rollen som storasyster och jag längtar efter att ge jens ett litet barn.

Jag längar efter det första lilla skrattet eller den första riktiga "kontakten"

Men jag är fortfarande väldigt väldigt rädd,

rädd för att jag ska känna mig lika ensam igen.

för jag är ju sån att jag sitter hellre ensam en att min man ska offra sin fritid

jag att det är helt skevt att tänka så men jag gör det och det är nästan så att jag tvingar jens att hitta på saker utan mig.

i och för sig så skulle väl han och jag sitta ihop helt om jag inte gjorde så.

jag är iallafall livrädd att göra samma misstag som jag gjorde för tio år sedan nämligen att stöta bort den jag älskar för att det känns som om jag är börda när jag har barn.

jag förstår inte varför för, det blir ju lika mycket hans barn som mitt.

allt det här sitter verkligen långt in i mig och det är inte enkelt för jens skall ni veta att hanskas med mig

för han är verkligen inte en sån som någonsin skulle se mig som en börda.

Jag är just nu i vecka 21 snart 22 har alltså snart bara 18 veckor kvar :)

magen har vuxit ordentligt och folk undrar om vi väntar tvillingar men det är bara en.

har foglossningar så jag knappt kan gå

det gör så fruktansvärt ont,

men det är det värt

lite jobbigt är det att humöret svänger som en pendel när man har ont.

sabina och jens är dom som ligger i skott linjen mest

jag säger bara stackars stackars dom

när ska han bli vuxen??

Jag undrar hur länge det kommer att ta innan sabinas pappa kommer att bli "vuxen"

varje dag hör jag sabina fråga något om sin pappa,

hon har så mycket funderingar på vem han igentligen är?

Hon frågar om saker som han och jag gjorde ihop och hur han var då,

jag försöker att förklara för henne att hennes pappa igentligen är en av dom mest omtänksamma människor jag någonsin träffat.

jag försöker berätta för henne om hur bra han var när hon kom till,

men då kommer det ju alltid en motfråga om varför han inte är det för henne??

varför hon inte har fått sett den sidan av sin egen pappa.

jag har varit och är nog fortfarande fruktansvärt arg och ledsen på T.

men mitt liv har ändå gått vidare jag behöver inte han,

men sabina gör.

hur ska jag nå fram till han?

hade jag inte haft sabina hade jag inte ens tittat på han.

så patetisk har han blivit.

det känns som att han tror att jag ringer till han för att jag ska få bli "ledig"

inte för att sabina ska få träffa han.

jag har barnvakter om jag skulle vilja vara barnledig.

han blir arg och skriker på mig när jag ifrågarsätter hans prioteringar.

jag förväntar mig inte att han ska träffa sabina varenda dag.

igentligen har jag sabina och jens det tok bra utan han,

men jag ser hur sabina lider.

jag sitter och tröstar henne på kvällarna när hon grinar efter sin pappa.

sist som jag försökte prata med T var det helt plötsligt mitt fel att han tog droger

och om han gick en överdos efter ha pratat med mig så skulle jag ha det på mitt samvete

jag önskar jag orkade att höra på allt skit varje gång.

men jag gör inte det

han kanske någon gång kommer att förstå varför jag ringer till han

och tycker att han ska träffa sabina

men det dröjer nog

jag vill iallafall inte att han ska ha henne själv som läget är nu.

om inte sabina ber mig kommer jag inte mer att ringa och tjata på han.

Den som lever får se...

Jag är otroligt glad men fruktansvärt rädd!

tänk om det blir som förra gången?

orkar jag med ett till missfall?

kan inte sova på nätterna har såna mardrömmar,

jag är just nu i vecka elva och det sägs vara säkert efter vecka tolv

men det var det ju inte sist.

jag vill bara veta att det fortfarande är ett litet hjärta som slår där inne.

och att allt är som det ska!

men jag är ju faktiskt gravid igen så jag borde ju vara jätte glad!!

och det är jag väl både jag och jens är glad men oroliga...

men en månad kvar så får jag göra ultraljud.. längtar fruktansvärt mycket till dess.

sabina hon pratar mest om bebis nu och det känns ju jäte bra att hon tycker det är kul men vad

skulle hon säga om det går åt helvete med allt igen??

vill inte se henne ledsen igen...

jaja den som lever får se...

vardag!

jahapp vardagen den flyter bara på
har varit hemma i tre dagar nu med sjukbarn
annars är allt precis som vanlig förutom en liten sak..
men vi får se hur det artar sig,
jag kan bara hoppas:)
jag har försökt att stänga ute sorgen jag har just nu
över att min bästa vän flyttar till irland
jag är jätte glad för hennes skull!
men jag kommer att sakna henne.
men jag har bestämt mig för att det blir irland i sommar!!
det är konstigt det där med vänner man har som inget större behov att träffas förrän dom har åkt.
men kanske är det så att så länge man vet att dom är där behöver man dom inte,
eller?
jag kommer iallafall att sakna dig therese super mycket!

på lördag ska jag försöka ta mig ut och hitta på något
utan jens eller sabina men vi får se hur det går...

det är så mycket jag vill hela tiden men jag är ju såååå fruktansvärt trött hela tiden men det kanske vänder nu när ljuset börjar att komma tillbaka
längtar så fruktansvärt till våren och värmen nu den har vintern har varit oändlig.. jag hoppas sommaren kommer att kännas lika lång.

om allt går som det ska så kanske jag får vara ledig lite exta i sommar:)

jag önskar jag kunde ge dig världen !

jag önskar jag kunde ge dig världen! hatar att se dig slita så ont.

vill så gärna hjälpa

jag är rädd för att du inte kommer att hålla,

kan inte tänka mig en värld utan dig

jag behöver din famn att grina i när allt känns jobbig

jag behöver dina råd och din hjälp

behöver få vara där för dig och visa hur duktig jag kan vara!

Du är min största förebild och min hjältinna:)