Det känns som om någontig är fel,
jag vet inte vad!
det bara finns där.
jag tror inte det är nått mellan mig och jens och jag tror inte det är sabina.
det är som bara där,
någonting som äter upp mig.
kryper i mig.
känns som om jag borde komma bort från allt ett tag...
andas...
hitta mig själv efter allt igen.
ta reda på vad jag vill igen!
tro inte att jag inte är lycklig för det är jag!
jag älskar mitt underbara barn och min underbara man
jag vill bara få andas lite..
känns som om jag skulle behöva bara få vara linnea för en dag!
utan att vara mamma eller flickvän.
är jag konstig för att jag känner så?
kanske borde gå ut med någon av mina vänner..
har inte varit ut med någon av dom sen i vintras tror jag..
men men det är väl bara att bita ihop
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jamen det är väl klart att det är tillåtet att känna så, att man måste få vara helt ensam, hitta balansen och sig själv utan allt man älskar och har omkring sig. Och att få gå ut med vännerna nån gång om året är väl helt rimligt... öh?!
SvaraRaderaKram till dig som jag inte känner men jag känner din moster...