sliten

känner mig fortfarande sliten efter allt men jag tror jag är på väg åt rätt håll iallafall.
saknar jobbet jätte mycket
men jag vet att jag måste ta det lugnt för att kunna bli frisk igen..

man blir lite folk skygg när man är hemma hela dagarna..
men jag försöker att ta mig ut korta svängar för att inte bli knäpp har hemma..

ska till läkaren idag om magen.
undrar vad dom har att säga om allt,
hoppas jag får något svar om varför min kropp rasar hela tiden!
det är som om jag inte har något imunförsvar.
blir ju sjuk så fort någon tittar på mig...
jag längtar iallafall tills jag är på top igen då kanske jag kommer att må bättre i sinnet oxå

drömmde mardrömmar inatt,
samma mardrömmar jag drömmt sen jag var barn..
undrar om jag någonsin kommer att sluta bli rädd och kallsvettig av dom??
dom är ju inte ens verkliga!

jag är iallafall glad att jag har min lilla familj som är där när jag vaknar!!
dom får mig att inse att livet blir det man gör det till,
så nu ska jag bli frisk och ta tag i allt igen:)

höst

jag satt idag och tittade igenom saker jag skrivet sen jag var bara barnet.
rätt jobbigt!!
tror jag ska försöka lära mig att skriva när jag mår bra oxå.
för det var riktigt jobbigt att läsa vissa saker..
det hade underlättat att läsa allt om jag hade skrivigt något bra oxå..
men så är väl kanske jag ,skriver när jag inte mår någe bra..

i dag vart jag fortsatt sjukskriven i en vecka till,
magen pallar inte riktigt med all antibiotika jag äter.
men det känns bra för då hinner jag kanske landa lite bättre..
känns som det behövs

annars händer det inte så mycket försöker att vända på hur jag mår
och bara vara glad
men det är höst och då blir allt så mycket jobbigare,

hatar hösten!!
allt känns så döende då...

oro i sinnet

Det känns som om någontig är fel,
jag vet inte vad!
det bara finns där.
jag tror inte det är nått mellan mig och jens och jag tror inte det är sabina.
det är som bara där,
någonting som äter upp mig.
kryper i mig.
känns som om jag borde komma bort från allt ett tag...
andas...
hitta mig själv efter allt igen.
ta reda på vad jag vill igen!
tro inte att jag inte är lycklig för det är jag!
jag älskar mitt underbara barn och min underbara man
jag vill bara få andas lite..
känns som om jag skulle behöva bara få vara linnea för en dag!
utan att vara mamma eller flickvän.
är jag konstig för att jag känner så?

kanske borde gå ut med någon av mina vänner..
har inte varit ut med någon av dom sen i vintras tror jag..

men men det är väl bara att bita ihop

trött så trött

det känns som om någon verkligen testar mig just nu.
sist jag skrev så sa jag att jag skulle ta nya friska tag
tro mig jag försökte verkligen ända fram tills klockan blev två ungefär..
och jag börja få fruktansvärt ont i min mage
jaja värk går ju att förtränga och det lykades jag med i ett par timmar
men sen när febern började krypa på och jag kände hur det bara blev värre och värre
ringde jag in tillsjukhuset prata med dom
och fick en akut tid på distriktläkarjouren detta var alltså i onsdags på kvällen...
i dag fick jag komma hem igen
jag hade fått livmoders inflamation och en allmen blodförgiftning
så nu har ja fått intravinöst antibiotika i fyra dagar..
tror ni det går bra för mig eller??

jag vågar inte längre säga att nu har jag fått allt det kan bara bli bättre,
för det har jag sagt för många gånger nu, och det blir blir bara sämre.


jens är iallafall lika underbar som vanligt han har vägrat lämna mig. han har under dessa dagar sovig brevid eller i en fotölj...
det finns inte ord att beskriva hur bra han är!

ta mig i kragen!!

Nu är det dax att försöka ta mig i kragen igen och sluta tycka så synd om mig själv!
det som inte dödar det härdar!

jag måste upp på den höga hästen igen
och sätta lite fart på livet:)

tror jag ska börja med att gå ut och gå trots min höfter...

tror inte dom kommer att bli bra igen om jag inte rör på fläsket...

sen ska jag åka och äta med min älskade jens:)

jag älskar våra luncher tillsammans..

senare idag hoppas jag på att jag får träffa min mamma lite.

sen ska jag försöka umgås med min underbara dotter

hon och jag har inte kommit så bra överens på ett par dagar

men så länge man kan prata om det och göra nått åt det så är det kanske inte bara dåligt
jag tror faktiskt inte man kan hålla samms jämt! tror inte det är nyttigt heller?

tror faktiskt jag ska försöka gör ett ryck i sabinas garderob som ser ut det aldrig varit ett vikt plagg i.

tänk glada tankar
jag kan flyga jag är inte rädd:)

jag orkar inte mer!!

jag försöker vara glad och gå vidare
jag försöker att inte gräva ner mig.
jag tror det gått rätt bra tills i natt då brösten växte
och fick för sig att jag fött ett barn som ska matas...
så nu sitter jag har med foglossning och med bröst fyllda med mjölk...
men ingen stor mage eller någon bebis..
det känns lite mottigt just nu,
undrar om jag ska få gå vidare någon gång??
ringde iallafall in till kvinnokliniken och undrade om det var normalt?
svaret var: men oj då fick inte du piller med dig hem för det??...
blä vad allt ska jävlas jämt!!

jag orkar inte någe mer nu,
vill bara gå vidare och må bra igen!!

sövd

Idag är inte alls någon bra dag.
och i morgon är det sjukhuset som gäller...
att bli söv är nog bland det värsta jag vet
jag känner mig fruktansvärt rädd, varför vet jag inte
känns som mitt inre ska slitas i bitar!
det är tur jag har jens här vid min sida.
han är så försiktig med mig.
jag tror att han tror att jag ska falla i bitar,

bråkade med min älskade lilla mamma idag.
jag vet inte riktigt vad jag sa men snällt var det nog inte..
känner mig så sviken av henne just nu, fast jag vet inte om jag har rätt att känna mig det eller inte.
jag vet inte vad jag har rätt att känna överhuvudtaget.. allt blir bara så fel

satt och titta på sabina idag, hennes perfekta lilla näsa,
hennes vackra stolt ögon och hennes underbara mun som nästan alltid är glad.
henne har jag gjort!! jag är nog världens stoltaste mamma!

jag försöker landa på fötterna igen,
men jag behöver nog få allt på sjukhuset överstökat först
så jag kan få ett avslut på den här och en ny början på något nytt
för det går ju nya tåg hoppas jag!

Missfall

missfall är ett ord som varje gravid kvinna fruktar.
under dom första tolv veckorna sägs det vara störst risk,
så när man passerar vecka tolv blir man helt hundra på att det kommer gå bra..
igår hände det som inte skulle hända
jag och jens fick reda på att den lilla bebisen som vi börjart förbereda oss på att få inte har något hjärtljud..
jag är alltså gravid i 14 veckan med ett dött foster i min mage.
det känns som om min insida och mitt psyke rivs i bitar!!
från att varit så glad och lycklig till att slitas i bitar!
på fredag ska jag in och ta bort resterna av min graviditet..

jag vet inte hur jag ska kunna berätta för alla som är så glada för min och jens skull,
jag vet inte hur jag ska göra för att göra sabina glad igen.. hon vart så ledsen
även om jag vet att det inte är mitt fel så är det svårt att inte undra vad man gjorde för fel??