jag har kommit fram till att det hänt mycket med mig det senaste året.
det har låter lite mesigt och som en klycha
men det sen jag träffade Jens som mitt liv börjat gå åt rätt håll:)
jag säger inte att det är han som gjort det
för så är det inte utan det är jag som "vuxit"..
han har en otrolig förmåga att stötta mig att få mig att inse att jag kan.
han får mig att göra saker för mig själv..
och det är nått som aldrig hänt förut.

jag tar ingen skit längre jag är minst lika bra som någon annan,
det känns som om den har känslan jag har i mig bara vill bli större och större,
och vet ni vad? jag tänker låta den bli större :)
jag tänker låta mitt liv bli bra..
för jag vill inte alltid kämpa
jag vill inte alltid titta mig över axeln
eller vara rädd att fel människa ska komma in genom dörren..

jag vill att min dotter ska komma till mig när hon flyttat hem i från och säga
"Morsan kan du handla mat åt mig? jag har festat upp alla min pengar och jag är less på nudlar..."
jag vill att min lilla tjej ska ha en ekonomisk trygghet i mig
och jag vill att hon ska slippa gå till soc för att tappa all sin tonårs stolthet..
jag är glad att soc fanns för mig men jag hade ingen annanstans att få hjälp.
dessutom så är det inte alla sjuton åringar som skaffar barn..

vad har jag lärt mig av detta då?
jo som man bäddar får även ens barn ligga..
inget ont om min mamma hon har gjort sex underbara människor, med sex starka viljor och alla vet vi hur man landar på fötterna.

nu är det tvätten som gäller:) och sen blir det lunch med min andra halva;)