Dum i huvudet är vad han är!!!

jahapp ett år och åtta månaders fängelse eller behandling till och med 120101 är vad sabinas pappa ställt till med nu... jag har väntat med att prata med sabina tills domen kom men nu har jag pratat med henne. hon vart jätte ledsen och frågade varför han aldrig kunde tänka på henne??

vad ska jag svara på det?

hon är allt annat än dum min lilla tjej och hon skulle ha räknat ut att något var fel om jag inte hade berättat saningen för henne.

och jag vill inte att hon ska känna att även jag skulle ljuga för henne..

men jag kan säga att jag det var fruktansvärt jobbigt att sitta där med min dotter och trösta henne och känna sig totalt hjälplös över vad hennes idiot till far gör!! han är iallfall dömd för en massa grova brott nu och han kanske inser själv att han måste vända på sitt liv nu.. eller?

han har forfarande själv inte ringt och berättat någonting, utan jag har själv ringt till rätten för att ta reda på hur det låg till.

men han är iväg skickad på behandling nu,

är jag dum när jag känner att han lika gärna skulle kunna försvinna för gott ur hennes liv för att inte kunna skada henne mer?? jag vet att det inte funkar så men jag är så less på att se min älskade lilla tjej så ledsen att hon bara sitter och grinar. Vad har han för rätt att döma och straffa andra när han är lika dan själv?? fast han gör illa sitt eget kött och blod!!

Smärta!

om n bara visste hur less jag är på att ha ont nu.
jag skulle kunna göra vad som helst för att inte ha ont. min nacke blir inte bättre och mina höfter blir bara värre och värre jag vaknar på nätterna av att jag tror att någon håller på att slita av mig mina ben. har fått kryckor som jag inte kan använda pga av nacken det funkar små stunder men det är ju som att välja mellan pest eller kolera. som det känns nu så känns det som om sängen kommer att bli min bästa vän resten av gravideteten.. känns inte så kul. man blir sjuk av smärta. det känns jobbigt att inte kunna vara ute med sabina och jens mer än det som verkligen behövs. jag måste som välja mina tillfällen att vara uppe.
så otroligt uttråkad på att inte göra någonting alls... har någon nå bra tips på hur man gör att foglossningar inte blir värre tar jag tacksamt imot dom jag har som sagt kryckor som jag inte kan använda mer än till och från bilen, och jag har ett stödbälte som ska vara det bästa ...
tror faktiskt att jag håller på att förlora förståndet...

Det sjunker sakta in.

Det börjar sakta men säkert att sjunka in nu att jag verkligen ska bli mamma igen

skum känsla,

det är så mycket som man ser fram i mot och det är mycket jag är rädd för

jag längtar efter att se den lilla för första gången jag längtar efter att låta sabina växa in i rollen som storasyster och jag längtar efter att ge jens ett litet barn.

Jag längar efter det första lilla skrattet eller den första riktiga "kontakten"

Men jag är fortfarande väldigt väldigt rädd,

rädd för att jag ska känna mig lika ensam igen.

för jag är ju sån att jag sitter hellre ensam en att min man ska offra sin fritid

jag att det är helt skevt att tänka så men jag gör det och det är nästan så att jag tvingar jens att hitta på saker utan mig.

i och för sig så skulle väl han och jag sitta ihop helt om jag inte gjorde så.

jag är iallafall livrädd att göra samma misstag som jag gjorde för tio år sedan nämligen att stöta bort den jag älskar för att det känns som om jag är börda när jag har barn.

jag förstår inte varför för, det blir ju lika mycket hans barn som mitt.

allt det här sitter verkligen långt in i mig och det är inte enkelt för jens skall ni veta att hanskas med mig

för han är verkligen inte en sån som någonsin skulle se mig som en börda.

Jag är just nu i vecka 21 snart 22 har alltså snart bara 18 veckor kvar :)

magen har vuxit ordentligt och folk undrar om vi väntar tvillingar men det är bara en.

har foglossningar så jag knappt kan gå

det gör så fruktansvärt ont,

men det är det värt

lite jobbigt är det att humöret svänger som en pendel när man har ont.

sabina och jens är dom som ligger i skott linjen mest

jag säger bara stackars stackars dom

när ska han bli vuxen??

Jag undrar hur länge det kommer att ta innan sabinas pappa kommer att bli "vuxen"

varje dag hör jag sabina fråga något om sin pappa,

hon har så mycket funderingar på vem han igentligen är?

Hon frågar om saker som han och jag gjorde ihop och hur han var då,

jag försöker att förklara för henne att hennes pappa igentligen är en av dom mest omtänksamma människor jag någonsin träffat.

jag försöker berätta för henne om hur bra han var när hon kom till,

men då kommer det ju alltid en motfråga om varför han inte är det för henne??

varför hon inte har fått sett den sidan av sin egen pappa.

jag har varit och är nog fortfarande fruktansvärt arg och ledsen på T.

men mitt liv har ändå gått vidare jag behöver inte han,

men sabina gör.

hur ska jag nå fram till han?

hade jag inte haft sabina hade jag inte ens tittat på han.

så patetisk har han blivit.

det känns som att han tror att jag ringer till han för att jag ska få bli "ledig"

inte för att sabina ska få träffa han.

jag har barnvakter om jag skulle vilja vara barnledig.

han blir arg och skriker på mig när jag ifrågarsätter hans prioteringar.

jag förväntar mig inte att han ska träffa sabina varenda dag.

igentligen har jag sabina och jens det tok bra utan han,

men jag ser hur sabina lider.

jag sitter och tröstar henne på kvällarna när hon grinar efter sin pappa.

sist som jag försökte prata med T var det helt plötsligt mitt fel att han tog droger

och om han gick en överdos efter ha pratat med mig så skulle jag ha det på mitt samvete

jag önskar jag orkade att höra på allt skit varje gång.

men jag gör inte det

han kanske någon gång kommer att förstå varför jag ringer till han

och tycker att han ska träffa sabina

men det dröjer nog

jag vill iallafall inte att han ska ha henne själv som läget är nu.

om inte sabina ber mig kommer jag inte mer att ringa och tjata på han.

Den som lever får se...

Jag är otroligt glad men fruktansvärt rädd!

tänk om det blir som förra gången?

orkar jag med ett till missfall?

kan inte sova på nätterna har såna mardrömmar,

jag är just nu i vecka elva och det sägs vara säkert efter vecka tolv

men det var det ju inte sist.

jag vill bara veta att det fortfarande är ett litet hjärta som slår där inne.

och att allt är som det ska!

men jag är ju faktiskt gravid igen så jag borde ju vara jätte glad!!

och det är jag väl både jag och jens är glad men oroliga...

men en månad kvar så får jag göra ultraljud.. längtar fruktansvärt mycket till dess.

sabina hon pratar mest om bebis nu och det känns ju jäte bra att hon tycker det är kul men vad

skulle hon säga om det går åt helvete med allt igen??

vill inte se henne ledsen igen...

jaja den som lever får se...

vardag!

jahapp vardagen den flyter bara på
har varit hemma i tre dagar nu med sjukbarn
annars är allt precis som vanlig förutom en liten sak..
men vi får se hur det artar sig,
jag kan bara hoppas:)
jag har försökt att stänga ute sorgen jag har just nu
över att min bästa vän flyttar till irland
jag är jätte glad för hennes skull!
men jag kommer att sakna henne.
men jag har bestämt mig för att det blir irland i sommar!!
det är konstigt det där med vänner man har som inget större behov att träffas förrän dom har åkt.
men kanske är det så att så länge man vet att dom är där behöver man dom inte,
eller?
jag kommer iallafall att sakna dig therese super mycket!

på lördag ska jag försöka ta mig ut och hitta på något
utan jens eller sabina men vi får se hur det går...

det är så mycket jag vill hela tiden men jag är ju såååå fruktansvärt trött hela tiden men det kanske vänder nu när ljuset börjar att komma tillbaka
längtar så fruktansvärt till våren och värmen nu den har vintern har varit oändlig.. jag hoppas sommaren kommer att kännas lika lång.

om allt går som det ska så kanske jag får vara ledig lite exta i sommar:)

jag önskar jag kunde ge dig världen !

jag önskar jag kunde ge dig världen! hatar att se dig slita så ont.

vill så gärna hjälpa

jag är rädd för att du inte kommer att hålla,

kan inte tänka mig en värld utan dig

jag behöver din famn att grina i när allt känns jobbig

jag behöver dina råd och din hjälp

behöver få vara där för dig och visa hur duktig jag kan vara!

Du är min största förebild och min hjältinna:)