bekymrad

oj oj oj vad mycket det är just nu!
känns som om jag inte räcker till.
allt började med min älskade lilla lillebror som fick åka ambulans till sjukhuset efter att ha svimmat av två gånger på samma dag.. (han är hemma nu)
allt berodde tydligen på nått virus i en hormon fylld kropp...

och sen rasar mammas bil och hon har inge ved hemma..
så all min energi går nu till min älskade mamma.

jag undrar varför det aldrig får gå bra för henne??
hon har det verkligen jätte jobbigt just nu..
om jag bara kunde så skulle jag ge henne världen..

det jag skulle vilja göra är att ta ett mindre lån och ta med mig jens (som kan nått om bilar)
och köpa en bil som hon kunde få ha..
men banken går inte ricktigt med på det:(

jag tycker verkligen att min mamma förtjänar att ha det bra...
jag förstår inte vad det igentligen är som gör så att det går så dåligt för henne jämt..
visst hon kan vara tjurig och bra jävla jobbig att tas med,
och det är mycket som händer omkring henne men så har det ju alltid varit..
jag vet inte men det känns som hon inte riktigt orkar längre..
hon drar på ett lass som är större än vad hon orkar..
(fast det har hon väl alltid gjort)
jag vill bara hjälpa henne att lasta av lite av allt..
jag tycker att min mamma är tillräckligt gammal nu
så hon borde få börja njuta lite av livet istället för att ständigt kämpa..
jag får magsår av allt det har..
jag har ingen som helst anning hur fan jag ska kunna hjälpa min mamma
men jag bara måste komma på nått.
för så har kan hon inte ha det..