Shit!!

SHIT!!
nu är jag här!!
mitt i allt.
blöjer och amning,
hjälp med läxor,
skjuts till sångpedagogen.
lunch och middag ska lagas.
tvätten ska tvättas
och samlivet med den man älskar ska finnas.
JAG ÄR MITT I LIVET!!
och jag älskar det...
jag älskar att vara irreterad på att det bara är jag som plockar ut ur diskmaskinen.
jag älskar att jag tycker det är skit tråkigt att stå ute i tvättstugan och vika tvätt
jag älskar att jag är för trött för att ha sex.
jag älskar att känna mig behövd!
kanske tycker ni att jag är konstig
men det är just det här jag har kämpat efter.
att känna mig"tråkig" och att sitta har hemma var kväll
uttråkad och less,
men ÄLSKAD och ej att glömma BEHÖVD.
mitt liv är nästan obehagligt normalt nu.
jag hoppas på att jag kommer att fortsätta att känna så här!
och att min oroliga själ till sist kommer till ro.
jag vill så gärna att det är det här jag sökt efter,
det känns så iallafall.
till och med när jens är borta känner jag mig nöjd med livet.
visst skulle jag göra nästan vad som helst för att få gå ut och träffa min vänner och dricka ett glas rött,
men så känner väl alla småbarns föräldrar.(underbart)
så jag kan igentligen bara säga:
SHIT!!!
JAG TROR ATT JAG HAR LYCKATS!!!!
ett mönster kan tillslut ha brutits....

Muren

varje dag jag vaknar så undrar jag om det är i dag det rasar?

eller om jag får en dag till i lycka.

jag undrar varför jag är så rädd att allt ska rasa.

jag har byggt upp mitt liv med en stadig grund den här gången

men ändå så undrar jag om den ska hålla.

jag har byggt en mur runt det jag har.

men kanske är den alltför tjock för att det ska bli bra.

för om muren är för tjock kommer ju inte någon in heller.

kanske blir det mitt fall?

jag önskar att jag inte skulle vara så rädd för att mista allt.

jag vill ju ha kvar allt men ändå vara fri.

jag blir rädd för att jag ska stänga in mig själv

och att själva rädslan i mig förstör.

varför tror jag att jag inte förtjänar att vara lycklig?

varför tror jag att jag alltid gör fel?

jag har blivit bättre på att inte tro att jag gör fel jämt.

och jag jobbar ständigt med att låta mig själv vara lycklig utan att vara rädd..

men när ska jag verkligen tro på att jag är värld lika mycket som alla andra?

jag är så otroligt glad att jag träffade jens som gav mig chansen att börja

ta tag med mig själv,

han berättar varje dag för mig att jag är lika mycket värd som alla andra

att jag kan allt,

bara jag vill och tror på mig själv.

jag har kommit långt med mig själv sen jag träffa han,

och jag vill tro på mig själv.

jag som sagt kommit långt, men har långt kvar.

och allt skulle bli så mycket lättare om jag inte var så rädd.

om jag bara kunde få bort rädslan...

Alva Inger ISABELLA

nu är det lilla underverket här
eller rättare sagt för si så där en månad sen föddas hon,
en tjej på fyra kilo...
det kändes.
jag önskar jag kunde säga att förlossningen gick bra men icke.
jag kommer ALDRIG någonsin mer föda barn!!
elva timmars rent helvete var vad det var.
med smärtstillande som inte tog.
det gjorde så ont att jag till och med bad dom om att skära ut barnet.(dom gjorde det inte)
så det är vad jag kommer ihåg av förlossningen SMÄRTA!!
men efteråt så känner man väl alltid att det var värld varenda sekund av smärta.
Isabella är iallafall en jätte snäll tjej som blir mer och mer lik sin far för varje dag som går. speciellt hennes ögon :)
Så nu är jag två barn mamma...
sabina är nog den bästa stora syster på jorden,
hon älskar att byta bajs blöjor och torka spya.
känns lite konstigt att få så mycket hjälp av henne hon är ju oxå min lilla bebis ju!
eller...
hon fyller tio år nu den första november
och det känns som igår hon låg och var lika liten som Bella är nu.
Tänk att jag har en så fin familj:)
undrar om jag verkligen förtjänar dom?
jag har alltid drömt om att jag ska någon gång ska få ha en liten familj
som lever ett normalt liv
utan strul och djävulskap
och här sitter jag nu helt och hållet lycklig
jag har normala vardags problem att lösa
och jag har ett eget hem att städa..
jag har en man som jag litar på med mitt liv
och jag har två vackra friska barn att få älska.
Kan livet bli bättre än så har??

snart

Snart om bara någon vecka ska min lilla familj gå från tre till fyra.
det är stort!
att få en liten till familjen som kommer att ha sina egna tankar och känslor precis som oss andra.
det är så mycket som surrar i huvudet på mig nu. jag är glad och lycklig med otroligt rädd och det är otroligt skrämmande att skaffa barn igen, jag klarade ju av sabina men ska jag klara en till??
jag vet inte om det är normalt att känna allt som jag känner?
det jag vet är iallafall att det kommer att bli en stor förändring för oss alla och att jag längtar fruktansvärt mycket även fast jag är livrädd!

mamma var hit igår och lugnade mina gravida nerver lite, hon var så där lugn och bra som bara min mamma kan vara, hon tvivlar inte en sekund på mig. och om jag är hälften så bra som min mamma kan vara så kommer det allt att gå jätte bra.

sabina börjar se slutet hon oxå eller början kanske man ska kalla det :) hon har mycket tankar i huvudet nu och hon börjar att tänka på hur hon vill vara som stora syster, världens finnaste barn är vad hon är!!

jens då?? han är lika lugn som vanligt,
min lugna trygga man. det finns nått som är större än kärlek och det är vad vi har han och jag.
han är där för mig dygnet runt och klappar och smeker på mig
han får mig att känna mig som en riktig kvinna trots att jag har ont och väger som en mindre elefant..

Det renaste.

jag ser dig ligga har brevid och andas tungt,

du sover.

jag ser på dig på ditt vackra ansikte

ditt skägg är vild vuxet och du skulle behöva en rakning.

jag önskar du kunde slå upp ögonen så jag fick se dina vackra ögon,

dom ser ut som dom kort man sett på jorden tagen från månen.

vacker så vacker

jag lägger mig på din arm och andas in din lukt,

du luktar gott och jag kan känna en svag doft av motor,

du luktar min.

du är varm och där våra kroppar möts blir det fuktig,

jag tar din hand och känner hur den rycker,

det är så jag vet att du sover hårt,

det är som om dina händer fortfarande skruvar när du sover.

jag ligger har brevid dig och försöker sätta ord på det jag känner

men det finns inte ord för det som finns mellan oss,

jag känner mig på magen och ler det är vad jag känner,

livet!!

vi gör liv du och jag.

vi gör varandra till en.

barnet som växer i min mage är ren och skär kärlek och förståelse.

jag njuter av varje sekund som jag får med dig,

jag vet att det vi har är svårt att hitta,

och många går ett helt liv utan att hitta det.

jag vill inte somna jag vill bara ligga här och vara tillfreds.

snart sover jag djupt...

Dum i huvudet är vad han är!!!

jahapp ett år och åtta månaders fängelse eller behandling till och med 120101 är vad sabinas pappa ställt till med nu... jag har väntat med att prata med sabina tills domen kom men nu har jag pratat med henne. hon vart jätte ledsen och frågade varför han aldrig kunde tänka på henne??

vad ska jag svara på det?

hon är allt annat än dum min lilla tjej och hon skulle ha räknat ut att något var fel om jag inte hade berättat saningen för henne.

och jag vill inte att hon ska känna att även jag skulle ljuga för henne..

men jag kan säga att jag det var fruktansvärt jobbigt att sitta där med min dotter och trösta henne och känna sig totalt hjälplös över vad hennes idiot till far gör!! han är iallfall dömd för en massa grova brott nu och han kanske inser själv att han måste vända på sitt liv nu.. eller?

han har forfarande själv inte ringt och berättat någonting, utan jag har själv ringt till rätten för att ta reda på hur det låg till.

men han är iväg skickad på behandling nu,

är jag dum när jag känner att han lika gärna skulle kunna försvinna för gott ur hennes liv för att inte kunna skada henne mer?? jag vet att det inte funkar så men jag är så less på att se min älskade lilla tjej så ledsen att hon bara sitter och grinar. Vad har han för rätt att döma och straffa andra när han är lika dan själv?? fast han gör illa sitt eget kött och blod!!

Smärta!

om n bara visste hur less jag är på att ha ont nu.
jag skulle kunna göra vad som helst för att inte ha ont. min nacke blir inte bättre och mina höfter blir bara värre och värre jag vaknar på nätterna av att jag tror att någon håller på att slita av mig mina ben. har fått kryckor som jag inte kan använda pga av nacken det funkar små stunder men det är ju som att välja mellan pest eller kolera. som det känns nu så känns det som om sängen kommer att bli min bästa vän resten av gravideteten.. känns inte så kul. man blir sjuk av smärta. det känns jobbigt att inte kunna vara ute med sabina och jens mer än det som verkligen behövs. jag måste som välja mina tillfällen att vara uppe.
så otroligt uttråkad på att inte göra någonting alls... har någon nå bra tips på hur man gör att foglossningar inte blir värre tar jag tacksamt imot dom jag har som sagt kryckor som jag inte kan använda mer än till och från bilen, och jag har ett stödbälte som ska vara det bästa ...
tror faktiskt att jag håller på att förlora förståndet...