Panik ångest.

Då och då får jag mina dippar oftast kommer dom när jag tycker livet går bra, kanske för att jag tror att jag inte ska få vara lycklig.

Just idag är en sådan dag.

Har haft det jätte bra på jobbet och lärt mig massor, känner att jag kan börja öppna mitt skal lite för dom jag jobbar med. Känner att livet liksom är här och nu, att jobbet blir en liten bit av mig. och att mina älskade barn har en trygg och bra miljö att växa upp i. Jens han är så där bra som han alltid är, Ja livet känns så där bra... sitter själv med lilla bella sovandes brevid mig och njuter av mitt fina liv.

DÅ, JUST DÅ KOMMER DET.

Som en käft smäll

jag blir yr illamående och hjärtat slår så fort att jag tror det ska hoppa ur kroppen på mig...

PANIK ÅNGEST!!

Jag ser ALLT och känner ALLT som varit. vill bara skrika rakt ut men får inte fram ett ljud.

Jag ser pappa, jag ser mamma, jag ser min älskade syskon.jag hör skott. jag ser smärtan och känner händer som inte är min älskades på min kropp.. vill bara spy. ångest ångest ÅNGEST!!

Jag försöker andas och fokusera fokusera fokusera. jag fokuserar på lilla bella som ligger och snusar. hittar sakta tillbaka till rummet jag är i. erkänner för mig själv att det är ångest.

och genast släpper det värsta. att erkänna är för mig viktigt. erkänna allt som varit dom vidriga händerna och dom jobbiga minnena rädslan av att någon jag älskar blivit skjuten eller slagen.

Sitter stilla och tyst och tvingar mig själv att våga må bra igen och sakta kommer känsla tillbaka om hur bra jag har det hur lycklig jag faktiskt är trots allt...

Jag gräver inte ner mig längre som jag gjorde förr.

jag försöker istället gå vidare för jag älskar livet.

jag älskar att leka med mina barn

jag älskar att vakna på jens arm varje dag

jag älskar att sitta mitt på sjön med min pappa och fiska

jag älskar att skvallra och skratta med min mamma

jag älskar att reta gallfeber på mina syskon och ständigt tävla om vem som kommer längst

jag älskar mig själv....