äter sig sakta in
bit för bit.
den kommer från alla håll
man kan inte gömma sig.
jag försvinner sakta bort.
någon styr mig fast jag inte vet vem...
jag är instängd i min kropp!
jag vill skrika men får inte fram ett ljud
jag måste ta mig igenom en dag till.
för kanske i morgon är den borta .
kanske i morgon har den ätit upp mig helt..
jag skriker högre!
men min kropp lyssnar inte ....
kanske är det dax att ge upp???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar